Mitt huvud spricker av alla alternativ

Jag tror på valfriheten, personlig integritet och att jag ska få behålla mer pengar om jag arbetar duktigt. Men jag tror också på latheten.

Lathet är det som drivit mänskligheten framåt i alla tider, från att vi slapp leta så mycket efter mat om vi gick över till mer energirik animalisk kost som halvapor till industrialiseringen som satte oss ned och lär våra rumpor växa i takt med den förbättrade ekonomin. Latheten är också vad som får mig att föredra en politik som lägger sig i mina privata angelägenheter och "begränsar" min möjlighet till fria val.

Läser nu i DN om miljömärkt inredning och tänker att det borde vara det naturligaste i världen att köpa just sådan. Jag skulle personligen aldrig hälla ut en hink gift i avloppet, så varför ska jag då köpa en soffa i vars tillverkning samma hink släpptes rakt ut i en kinesisk flod? Eller ett brasilianskt träd, hem för många oskyldiga varelser och nödvändigt för vårt syrebehov sågats ned och inte återplanterats? Så jag är jättepositiv till miljövänliga möbler, men det finns bara inte plats i mitt huvud eller ork kvar att tänka igenom alla miljöaspekter varje gång jag impulsköper en lampkärm. Personlig frihet att utöva min konsumentmakt i all ära, men jag skulle föredra att lägga det på ett beslutsfattande organ att bara förse mig med med bra alternativ, så skulle jag slippa fundera på det själv när jag står där i kassan. För jag är lat!