Att komma ut ur garderoben innan man gått in

"... jo, jag är vegetarian."

Jag känner mig allid lite av en hycklare och ganska nervös vaje gång jag drar till med den kategoriserande beskrivningen av mina matprefernser. Men det är så mycket lättare än att gå in på långa beskrivningar av vad jag vill och inte vill äta utifrån vad som jag anser vara ritkigt och rätt. Att bli någon form av icke-kött-ätare med en hel del andra begränsningar på köpet är någonting jag jobbar mot, men jag är ännu inte där. Det finns fortfarande kött kvar i frysen sen en evighete tillbaka som jag borde äta upp, och jag kan emellanåt anse att det är helt OK att äta vildjagat, så jag lever ju inte som vegetarian privat. Och så okapabel som jag är att ljuga så känns det alltid som att jag kommer att bli påkommen och utskälld för onödigt besvärande av kökspersonal när jag vid bjudningar säger att jag är vego. Får man komma ut med att vara vegetarian innan man faktiskt har blivit det?

Det är så mycket som blir svårare när man säger "jag är" istället för "jag äter" eller "jag dras till". Det är så mycket mer än bara preferenser som folk lägger i begreppen, och det är inte alltid man kan uppfylla de förväntningar på ens person som uppstår när man ÄR någonting.

Som när jag berättade för vännerna att jag tycker on tjejer likväl som killar. Många gömmer sig i garderoben länge och kommer inte ut med sanningen om vad de gillar förrn de nästan är på väg att gifta sig. Jag gör tvärt om. Kommer ut innan jag ens gått in. Och det är nervöst, för jag har väldigt lite att stå på. Jag bara vet att jag attraheras av tjejer med, och den insikten var det bästa som hänt mig, men jag har aldrig fått chansen att se hur långt det leder. Vågar jag då vara öppen med det?